Il Campo Marzio – Marsfältet

Marsfältet är den del av Rom som var bebyggd under medeltiden. Gillar man gamla hus och trånga gränder är det där man skall vara! Det är bästa platsen att börja på, och det finns oerhört mycket att se. Här är de största sevärdheterna. Jag börjar vid Pantheon och föreslår en bra ordning att se sevärdheterna i. Marsfältsprogrammet är en heldagstur och gör även en del utvikningar till kringliggande barockkvarter.

Förmiddagsprogram

RUNT PANTHEON

Pantheon

Pantheon byggdes 120 f.Kr. av kejsar Hadrianus. Att den är bevarad kan vi tacka det faktum att den omvandlades till kyrka. Byggnaden är som ett klot inskrivet i en cylinder. Takhöjden är c:a 43 meter, liksom diametern. Takhålet är 9 meter i diameter och öppet för väder och vind. Inne i kyrkan finns flera berömdheters gravar, t.ex. Viktor Emanuels (Italiens förste kung) och konstnären Rafaels. Ställ dig nära en vägg och titta på golvet! Ser du något speciellt? Det lutar! Det är högst i mitten, för att vatten skall rinna undan. För givetvis regnar det in.

På piazzan utanför Pantheon, piazza della Rotonda, finns en fontän med en obelisk. Det finns flera matställen runtom piazzan, men att placera ett McDonald’s mittemot Pantheon tycker väl iallafall den känslige är väl magstarkt. Tag ändå en titt på MacDonalds! Ovanför ingången sitter en marmorplatta från 1700-talet med en inskription som på svenska lyder ungefär:

I DET TJUGOTREDJE ÅRET AV SIN REGERING MEDELST EN TÄMLIGEN FÖRUTSEENDE RIVNINGSVERKSAMHET ÅTERTOG PÅVE PIUS VI FRÅN DEN FÖRHATLIGA FULHETEN OMRÅDET FRAMFÖR M. AGRIPPAS PANTHEON OCKUPERAT AV SIMPLA TAVERNOR OCH FÖRORDADE ATT UTSIKTEN SKULLE LÄMNAS FRI PÅ ÖPPEN PLATS

Det hela blir onekligen ganska ironiskt om man vet vad som står på plattan.

Caffè tazza d’oro

Redan dags för en kaffepaus? Det sägs att den som besöker Rom för första gången skall besöka detta café. Och varför inte? Kaffet är Roms bästa! Toaletten är inte Roms bästa, men gratis att använda. Fråga i kassan! Vill du göra som en italienare? Beställ då inte kaffe med mjölk efter middagstid. Caféets espresso (som beställs med orden ”un caffè, per favore”) är mycket god. Känns den för stark kan man köpa ett glas vatten också (”un bicchiere di aqua minerale”). Tycker du däremot om kaffet går det att köpa rostade kaffebönor i olika förpackningar. Somliga påstår att Caffè Sant’Eustacchio på andra sidan om Pantheon är bättre. Det får stå för somliga.

Santa Maria sopra Minerva

Denna kyrka (1280 – 1320) är Roms enda i gotisk stil. Dess namn betyder Sankta Maria ovanpå Minerva och kommer sig av att man trodde att kyrkan byggts över ett Minervatempel (Minerva var romarnas motsvarighet till grekernas Pallas Athene och var bl.a. visdomens gudinna). Gå in från Piazza della Minerva, där Berninis elefantstaty (1655) står och håller upp Roms minsta obelisk (upphittad på en klostergård i närheten). I höger tvärskepp finns Carafakapellet, med målningar av Filippino Lippi (1488 – 1492). Freskerna på sidoväggarna handlar om Thomas av Aquinos liv, altarmålningen föreställer Bebådelsen och Marie himmelsfärd – missa inte de glada änglarna som spelar musikinstrument! Under huvudaltaret ligger den Heliga Catarina av Siena (Italiens skyddshelgon, död 1380). Sarkofagen är från 1400-talet och rymmer hennes kropp, huvudet är emellertid i Siena. Till vänster om huvudaltaret står Michelangelos staty (1521) av den uppståndne Kristus, som väckte uppståndelse (…) genom sin nakenhet. Man satte dit ett skynke som ersattes av ett större på 1700-talet.

Statyn till höger om altaret föreställer Johannes Döparen och är från år 1858. Gå upp för trappan till vänster om koret – graven närmast trappan är Beato Angelicos, en målande munk – och fortsätt ut genom dörren längst bort. Du kommer nu ut på en liten gata. Ta åt vänster och leta dig fram till Piazza Sant’Ignazio!

Piazza Sant’Ignazio

Denna underbara piazza är utformad 1725 – 1736. De gula husen runtom den är byggda som hyreshus av jesuiterna (som därigenom fick hyresintäkter till sin orden). Piazzan riskerade anmärkningsvärt nog att rivas för att bereda plats åt en bredare gata i slutet av 1800-talet, något som Gudskelov aldrig blev av. (I kvarteren längre österut om Corson revs dock en del, något som bl.a. märks i att Corson där är bredare.) I ett av husen kring piazzan finns nu en karabinjärstation. Ta en titt kring husen och upptäck alla roliga vinklar och vrår. Men se upp för skotrar! De kör ganska vilt runt hörnen ibland. Har man tur kommer en hästdroska.

Sant’Ignazio

Denna kyrka (som är en av mina stora favoriter) började byggas år 1626 åt jesuiterna, och är tillägnad deras grundare, Ignatius av Loyola (som helgon-förklarats). De ville att den skulle ha en kupol, men det ville inte dominikanerna, som hade ett konvent i närheten och som menade att en kupol skulle skugga dem för mycket. Därför fick konstnären Andrea Pozzo måla en låtsaskupol (1685)! Den syns inte så bra numera då den är smutsig, men ställ dig på en stjärna på golvet och titta upp mot den. Den är oerhört bra gjord!

Kyrkans stora sevärdhet är emellertid takmålningen i långskeppet, också av Pozzo (1685 – 94). Kristus utstrålar ljus, som träffar Sankt Ignatius, som avspeglar ljuset på sina lärjungar, som sprider tron till världens fyra hörn. Värdsdelarna kastar av sig det gamla slaveriet – avgudadyrkan och laster – som störtar rakt ner i rummet. De omvända själarna stiger istället rakt uppåt, till ljuset. Ställ dig mitt under målningen för att se den perfekt (det finns en markering i golvet).

Efter kyrkobesöket går man lämpligen förbi piazzan utanför och letar sig fram till:

Piazza di Pietra

där resterna av Hadrianustemplet (c:a 130 e. Kr.) är inbyggda i en husfasad. Huset bakom är från 1695 och inrymmer nu Roms börshus. Piazzan blev klar på 1730-talet och flera av dess hus är då byggda som hyreshus. Huset på den västra kortsidan är från 1500-talet.

Gå nu ner på gatan i vänstra hörnet och sedan upp på första till höger. Du kommer nu snart ut på en större piazza i uppförsbacke.

Piazza di Montecitorio

Denna piazza är från 1600-talet. Det stora palatset med den svängda fasaden och klockan heter Palazzo Montecitorio och är Italiens parlamentsbyggnad, påbörjad på mitten av 1600-talet av Bernini. Obelisken på piazzan härstammar från kejsar Augustus’ stora solur, som i antiken fanns i närheten. Att soluret var stort förstår man när man vet att obelisken var urets visare. Baksidan av palatset är kraftigt ombyggd på 1870-talet och fram till början på 1900-talet, för att inrymma deputeradekammaren. Fasaden mot Piazza del Parlamento (platsen på andra sidan palatset) är byggd i italiensk jugendstil, så kallad ”liberty” eller ”stile floreale”. Men strunta i den piazzan och gå istället ner för backen till höger och ned på Piazza Colonna som är från mitten av 1600-talet.

Palatset på norrsidan heter Palazzo Chigi och ingår nu i parlamentskvarteren. Från början byggdes det för en påves släktingar och överläts senare åt familjen Chigi (herr Chigi var påvens bankir).

Kolonnen som piazzan har fått sitt namn av är Marcus Aureliuskolonnen och restes år 180 e Kr. som en del av ett gravmonument över kejsar Marcus Aurelius. Bildfrisen som slingrar sig i spiral runt kolonnen föreställer strider mot folkstammar norr om Donau, som hotade Romarriket. Statyn högst upp är från år 1587 och föreställer aposteln Paulus (ditsatt av påven Sixtus V). Lägg märke till att aposteln tittar i riktning åt Peterskyrkan!

Det vita palatset väster om kolonnen, med klockan på fasaden och texten Il Tempo (vilket är en dagstidning), heter palazzo Wedekind. Det byggdes om till påvlig postanstalt år 1838. Kolonnerna i portiken på bottenvåningen är antika och kommer från en på den tiden nyupptäckt romersk villa i Veji. Fontänerna är av Giacomo della Porta och från år 1575.

Galleria Colonna

Mittemot piazzan ligger en köpgalleria från 1914 – 1922. Gallerian nyöppnades efter åratal av reparationer hösten 2003 (jag var där) och är värd ett besök. Den har bl.a. en bra bokhandel och klädaffärer.

La Rinascente

Norr om Galleria Colonna ligger La Rinascente (”Hon som föds på nytt”), Roms första moderna varuhus, från år 1866. Byggnaden är nyskapande med sina gjutjärnskonstruktioner och stora fönsteröppningar. Gå gärna in och titta, men ta med stora plånboken om du skall handla något.

Du har nu kommit ut på Corson, eller via del Corso. Det är en mycket intressant gata, som vi dock återkommer till. Du kan dock redan nu lägga märke till att denna del av Corson är bredare än andra, då man rev en hel del på 1800-talet och då passade på att bredda gatan. Gå nu över Corson och gå söder om Galleria Colonna; fortsätt rakt fram tills du hör vattenplask, gå åt höger och häpna.

Fontana di Trevi

Fontänen fullbordades av Nicolò Salvi 1732 – 1762. Vad den föreställer är ”vattnets närvaro överallt”. Mansfiguren i mitten är Okeanos, och symboliserar haven. Vattnet i luften finns genom vattenstänken. Vatten ur jordens innandöme springer fram i sprickor i klippan. Vattnet är både lugnt och vilt, nyttigt och farligt, vilket åskådliggörs av de båda ”sjöhästarna”, en lugn, en otyglad. Njut en stund och se upp för ficktjuvar. Är du hungrig brukar det finnas smörgåsar, crêpes och glass att köpa i trakten.

Gå vidare upp på gatan till höger om kyrkan (SS. Vincenzo e Anastasio), och vidare upp på via della Dataria, eller leta dig via smågatorna uppåt mot höjderna. Ser du en stor bred trappa, är det den du letar efter. Gå upp för den!

Quirinalpalatset

Det stora palatset är Palazzo del Quirinale (uppkallat efter Kvirinalen, kullen det står på). Det har en rätt lång historia och färdigbyggdes i början på 1600-talet. Tidigare har palatset tillhört påvarna, en tid var det kungligt palats, men nu är det den italienska presidentens tjänstebostad (vilket innebär att man inte bör försöka komma in och få en titt på den stora trädgården). Palatsets gigantiska storlek inser man lättare om man tar en titt på den långa fasaden längs med via del Quirinale. Men titta först på piazzan framför palatset! Mittemot Kvirinalpalatset ligger de gamla stallarna (Scuderia del Quirinale) från 1700-talet, nu använda som utställningslokal. Palatset på andra sidan vägen, också från 1700talet, var från början bl.a. en domstolslokal.

Statyerna på piazzan föreställer Castor och Pollux (mytologiska figurer). De blev kvar där när medeltida och äldre byggnader hade avlägsnats för att göra plats för piazzan. Troligen har de stått framför ett antikt tempel från 200-talet. Tyvärr var inte statyerna hela, så man lagade dem med de förlorade delarna mot slutet av 1500-talet. Sixtus V som var påve då lät också anlägga en fontän mellan dem. Obelisken från Augustus’ mausoleum tillades år 1786, och den gamla fontänen ersattes med ett granitkar från Forum Romanum år 1818. Gå nu upp på via del Quirinale längs med palatset. Du kommer att gå förbi kyrkan Sant’Andrea al Quirinale, byggd av Bernini på mitten av 1600-talet. Gå in i den om den är öppen, arkitekturen är mycket intressant! Den har dock lite knepiga öppettider.

Fortsätt upp till det stora och livligt trafikerade gathörnet där via del Quirinale korsas av via delle quattro fontane. Gatunamnet betyder ”de fyra fontänernas gata”, och i korsningen kan du se varför. Där ligger också en kyrka som du skall titta lite närmare på.

San Carlo alle quattro fontane

Kyrkan är byggd åren 1634 – 1643 av Francesco Borromini (den blev dock inte klar förrän år 1667). Gå in! Kyrkan har en mycket speciell arkitektur med svängda linjer och en oerhört vacker, oval kupol. Tredelning är ett återkommande tema, vilket naturligtvis symboliserar den heliga Treenigheten; kyrkan tillhör dessutom Trinitarianernas orden (deras emblem är ett blått och rött grekiskt kors, som man kan stöta på även på andra platser i Rom). Under kyrkan finns en krypta, som man ibland får besöka. Gräm dig inte om du inte kommer ner där. Gå istället ut på klostergården! (Ingång via en dörr till höger om koret.)

Akta dig efter kyrkobesöket för bilarna, och titta längs med via delle Quattro Fontane. I sydöst skymtar man koret av den stora kyrkan Santa Maria Maggiore, och åt andra hållet ses en obelisk. Tag sikte på den och följ den backiga gatan!

Piazza Barberini

På piazzan, som tyvärr inte är särskilt trevlig p.g.a. trafiken, står en berömd fontän av Bernini, den s.k. Tritonfontänen. (Snäckskalsfontänen bredvid piazzan är också av Bernini och kallas för Fontana delle api, Bifontänen, eftersom den pryds av gigantiska Barberini-bin. Den blev tyvärr vandaliserad i sommar.) En bit upp till höger om piazzan ligger det stora Palazzo Barberini, som hyser en del verkligt intressant konst, men det får vänta.

Upp till vänster om piazzan börjar den eleganta via Nazionale, som utgör ett trevligt promenadstråk, men dit är du inte på väg nu. Fortsätt över piazzan rakt fram i riktning mot obelisken! Gatan byter nu namn till via Sistina. Den är lång, ja. Men nu börjar du närma dig obelisken och du märker att du är ganska högt uppe. Visst är utsikten fin? Vet du var du är? Gå lite till. SS. Trinità dei Monti heter kyrkan bakom dig. Den är från början av 1500-talet, med senare ombyggnationer. Det är en fransk kyrka. Frankrike äger också Villa Medici som ligger längre upp i backen, och i klostret intill kyrkan ligger Franska akademien i Rom. Intressanta grejer, och vackra omgivningar, men om du inte har vänt dig om än, så gör det nu och dra efter andan.

Spanska trappan (la Scalinata di piazza di Spagna)

Uppförd år 1723 med franska pengar. Att den kallas för Spanska trappan beror på att torget nedanför heter Piazza di Spagna (vilket det heter efter det närbelägna Palazzo di Spagna, sedan 1622 säte för den spanske ambassadören vid påvestolen). Nedanför trappan finns en fontän kallad la Barcaccia (båtskrället). Den föreställer en läckande båt och är ett minnesmärke över en översvämning i slutet av 1500-talet, när en båt strandade i närheten. Fontänen är gjord 1627 – 1629 av Pietro Bernini, far till Gianlorenzo Bernini som gjort Tritonfontänen och Sant’Andrea al Quirinale som du just sett. Kolonnen i bortre änden av torget är från år 1854 och på toppen står Madonnan på månskäran, symbol för den obefläckade (l’Immacolata); kolonnen restes också till minne av att påven Pius IX det året proklamerade dogmen om den obefläckade avlelsen. Du befinner dig nu i Roms värsta shoppingstråk för folk som gillar kläder och som har gott om pengar. Det skadar inte att titta lite. Är du hungrig? Du skall snart få tips om matställen.

Fortsätt ned från piazza di Spagna längs med via Condotti (dyraste gatan i stan?), tills du kommer ut på Corson. Se upp i korsningen, för där är trafiken lurig. I Palazzo Ruspoli till vänster har jag varit på vernissage, men strunt i det och gå till höger på Corson. Gatan vidgar sig snart lite, och du kommer fram till Santi Ambrogio e Carlo al Corso (ofta kallad San Carlo al Corso) – lite om il Corso Kyrkan är nyrestaurerad och fullkomligt magnifik. Gå in! Även om du är trött! Kyrkan började byggas år 1612 och blev klar på 1680-talet. Se dig omkring, och gå bakom altaret och titta på reliken av San Carlos hjärta.

Mittemot kyrkan ligger ett McDonald’s med en grotesk clown på balkongen. Maten köps på första våningen, längst in i lokalen (glass och dylikt i en kassa närmare ingången). Det finns sittplatser utsmyckade med tafflig konst även på övervåningen. Bra ställe att förfasas över italienskt ungdomsmode!

Fortsätt upp för Corson! Besök gärna kyrkorna San Giacomo och Santi Gesù e Maria på vägen. Vill du shoppa böcker, filmer eller skivor rekommenderas Messaggerie musicali. De har ofta rea på cd-skivor. Längst in i affären kan man hitta noter, partitur och annat. Längs med vägen uppför Corson hittar man en massa klädaffärer med påstridig personal, alltifrån hyfsade till hutlösa priser och tveksam kvalitet. Men man kanske kan göra fynd.

Du börjar nu närma dig Corsons norra slut. Dags att säga något om denna gata, som är en av mina favoritgator i Rom. Det är en mycket gammal gata – faktum är att den har samma sträckning som den antika via Flaminia, som ledde ut ur Rom och vidare upp genom Italien. Corsons förlängning utanför stadsmuren heter faktiskt fortfarande via Flaminia! Orkar du promenera längs med den kommer du fram till Ponte Milvio, där Konstantin den store besegrade Maxentius år 312 e. Kr. efter att ha sett ett kors på himlen och texten ”I detta tecken skall du segra” – varmed kristendomen segrade och världen stod inför stora förändringar. Men det är ganska långt dit, det tar minst en halvtimme i mycket rask takt. Fortsätt Corson fram och du kommer nu ut på den ovala

Piazza del Popolo

Torgets nuvarande form är från början på 1800-talet, då det vidgades. De båda tvillingkyrkorna (båda tillägnade Maria) är från 1660-talet. Det kanske kan vara intressant att veta Att Sven-Göran Eriksson bodde i närheten. Stadsporten, Porta del Popolo, har byggts om fram till år 1879.Ta gärna en titt på porten – det är samma som drottning Kristina trädde in i Rom genom sedan hon lämnat Sverige efter abdikationen. Porten är byggd i Aurelianusmuren, den gamla stadsmuren från 270-talet e. Kr. Muren finns till stora delar kvar och man kan på många ställen promenera längs med den, men det är ganska tidskrävande.

Gå ut genom porten och tag en titt på muren och kliv sedan in i stan igen! Eller gå över Piazzale Flaminio, som platsen utanför muren heter, och köp en bit pizza på ”Pizza e natura”. Riktigt bra mat! De vita portbyggnaderna, propyléerna, uppe i backen leder in till Villa Borghese, ett stort parkområde väl värt en utflykt. Lite mer om detta senare.

Santa Maria del Popolo

Strax intill Porta del Popolo ligger en kyrka uppförd till tack för Jerusalems befrielse under det första korståget år 1099 (påstås det åtminstone). Enligt en medeltida legend skulle kyrkan dock ha byggts på platsen där Neros aska bisatts för att jaga bort de onda andar som därför fanns där. Hursomhelst byggdes kyrkan om under påven Sixtus IV på 1400-talet, och moderniserades sedan på 1650-talet av Bernini. Den har flera intressanta kapell, t.ex. Chigikapellet, det andra till vänster, med kupolmosaiker formgivna av Rafael (han som ligger begravd i Pantheon) och skulpturer av Ambrogio Lorenzetti (Jona och Elias) och Bernini (Daniel i lejongropen och Habakuk med ängeln). Temat är uppståndelsen – det är ett gravkapell för familjen Chigi – något som på sitt sätt också syns i golvmosaiken.

Kapellet närmast till vänster om huvudkoret är Capella Cerasi och är från år 1600. Det innehåller en hel del intressanta saker, men titta framförallt på målningarna till höger och vänster. De är målade av Caravaggio. Till vänster föreställer det Petri korsfästelse, till höger Pauli omvändelse. Min favorit är Pauli omvändelse. Paulus var en romare som förföljde de kristna. På vägen till Damaskus bländades han av ett starkt ljussken från himlen och föll av sin häst. En röst sade till honom ”Varför förföljer du mig?”. Det var Kristus som kallade honom att istället förkunna kristendomen (och Han gav honom även namnet Paulus, som betyder ”den lille”). Tavlan föreställer ögonblicket då Paulus bländad ligger avkastad från hästen på marken och hör Jesu röst. Lägg märke till det otroliga ljuset i tavlan! (Om någon turist har tänt den elektriska lampan, vänta tills den slocknar, så ser du tavlan så som det är tänkt att den skall ses.) Titta upp i taket. Mitt i taket sitter en målning av en duva, symbol för den heliga anden. Titta på tavlan igen. Ser du hur ljuset i tavlan liksom ser ut att komma från den heliga andens duva? Jag älskar den här målningen! Nu passar det lagom att ta matpaus, om du inte gjorde det på McDonald’s förut. Det finns matställen på piazzale Flaminio, några längs med Corson och en hel del inne i kvarteren runtom Corson. Eftermiddagspromenaden utgår från Augustus’ mausoleum. In från via della Frezza alldeles i närheten finns en mataffär om du vill köpa frukt, dricka eller liknande.

Eftermiddagsprogram

Augustus’ mausoleum

Augustus var Romarrikets förste kejsare (27 f. Kr. – 14 e. Kr.), och han lät bygga en hel del i Rom. Du har tidigare sett obelisken som utgjorde visare i hans solur, framför Palazzo Montecitorio. Du ser nu hans gravmonument. Det ser inte mycket ut för världen numera, men när det var nytt var det klätt i vit marmor och på de olika terrasserna växte cypresser. Monumentet tros ha täckts av en kulle med cypresser. Under århundradena har byggnadsverket använts bl.a. som teaterlokal, och nu är den mest skräpig tyvärr.

Intill monumentet står Augustus’ fredsaltare, Ara Pacis, byggt för att fira freden i Romarriket. Den ursprungliga platsen var längre söderut på Marsfältet, intill soluret. En gång om året, på Augustus’ födelsedag, pekade skuggan från solursvisaren rakt på altaret. Museibyggnaden kring altaret har byggts om på senare år och är nu en mycket modern byggnad, väl värd att se.

Via della Scrofa

Fortsätt nu söderut längs denna gata, som anses elegant. Här bor många politiker och andra med gott om pengar. Gatans namn betyder dock det inte fullt så eleganta ”Suggans gata”.

Sant’Agostino

Denna kyrka ligger en bit in från via della Scrofa (gå in till höger på via di S. Agostino till det lilla torget, där det för övrigt även finns ett antikvariat). Har du tid och ork så ta gärna en titt på den! Kyrkan tillhör augustinernas orden (andra byggnader runt torget hör till jesuiterna, och att byggnaderna är så stora beror på att ordnarna har velat överträffa varandra). Augustinernas första kyrka på denna plats byggdes på 1290-talet, men den nuvarande är från slutet av 1400-talet. Det mesta av interiören är från mitten på 1700-talet. Vid den tredje pelaren i långhuset finns dock ett altare från 1500-talet med en målning av Rafael ovanför (de andra pelarmålningarna är av Gagliardi på 1850-talet). Sidokapellen är från 15- och 1600-talen, och på insidan av fasaden finns en madonnaskulptur av Sansovino (1521). Hon kallas la Madonna del Parto (Födslomadonnan) och är barnafödandets skyddsmadonna. I första kapellet till vänster finns en altartavla, Madonna di Loreto, (på bilden här t.h.) som troligen är av Caravaggio, från 1603 så vitt man vet, föreställande Maria med Barnet i famnen och knäböjande pilgrimer (som chockerat med sina smutsiga fötter).

Gå tillbaka till via della Scrofa och fortsätt tills den ser ut att ta slut (den svänger) och du ser en ny kyrka!

San Luigi dei Francesi

Detta är fransmännens kyrka i Rom, och den hyser några verkligt vackra målningar av Caravaggio, väl värda att ses. Målningarna finns i Cappella Contarelli längst fram till vänster, och är utförda mellan 1599 och 1602. Till vänster ses Mattei kallelse, med Kristus längst till höger som pekar på Matteus. Till höger Mattei martyrium, och som altartavla evangelisten Matteus och ängeln som dikterar för honom vad han skall skriva.

Kyrkans interiör är också sevärd. Kyrkan i sig började byggas år 1518 men bygget stod stilla i många år och kom inte igång förrän 1584 när Frankrikes drottning, Catarina de’ Medici, som var av italiensk börd, donerade fastigheter som möjliggjorde fullbordandet av kyrkan, som invigdes 1589. Fasaden är ritad av Domenico Fontana och Giacomo della Porta. Skulpturerna föreställer fran-ska helgon och är från mitten av 1700-talet.

Bredvid kyrkan ligger en fransk bokhandel, som alltså inte är stor idé att besöka om man inte talar franska. Fortsätt efter kyrkobesöket neråt till piazza Sant’Eustachio.

Sant’Eustachio

Titta gärna på kyrkan Sant’Eustachio vid piazzan innan turen fortsätter. Kyrklig verksamhet har funnits på platsen redan på 700-talet. Vid en restaurering av kyrkan år 1196 hittades relikerna av Sankt Eustachius med fru och deras båda barn. Enligt legenden var Eustachius en romersk härförare på kejsar Trajanus’ tid. Under en jakttur skall han ha sett en hjort med ett krucifix mellan hornen och omvänts till kristendomen; därav den märkliga dekorationen på kyrkan. Dess äldsta delar är från omkring år 1090, och kampanilen och portiken med återanvända, antika kolonner finns kvar från medeltiden. Resten är en ombyggnad från 1700-talet.)

Fortsätt ut på corso Rinascimento (till höger när man kommer uppifrån San Luigi dei Francesi in på piazzan, så du får gå tillbaka en liten bit). Till vänster har du nu

Palazzo della Sapienza

(ordagrant ”Kunskapens palats”). Detta är Roms första universitet, men byggnaden används numera som arkiv efter att Roma I flyttade ut till nya lokaler på 1930-talet. De äldsta delarna av byggnaden är från 1500-talet, men universitetet höll till i kvarteret redan på 1400-talet. Se efter om porten in på innergården står öppen, och gå isåfall in. Gården är i sig vacker, men fortsätt rakt över den och in i nyrestaurerade kyrkan Sant’Ivo alla Sapienza. Den är ritad av Borromini, påbörjades år 1642 och uppvisar en mycket spännande arkitektur. Man kan hitta detaljer i dekoren som ekblad och stjärnor – dessa syftar på påven Alexander VII som regerade när kyrkan stod klar; han hade dessa saker i sitt familjevapen. Minns du släkten Chigi? Han hörde dit. Urban VIII som var påve när kyrkan påbörjades var däremot från släkten Barberini, som har tre bin i sitt familjevapen. Dessa återfinns på många monument, bl.a. i några kapitäl på Pantheon, som påven lät ersätta sedan de gamla var förstörda.

Gå nu över corso Rinascimento och in i nästa kvarter tills du kommer ut på ett torg. Är du hungrig finns en pizzabutik längre söderut på corso Rinascimento med sur personal men goda pizzor.

Piazza Navona

Detta underbara torg är byggt ovanpå ruinerna av Domitianus’ stadion (86 e.Kr.), och bevarar dess form – på 1200-talet började man helt enkelt bygga hus ovanpå de gamla förfallna murarna. Själva piazzan reglerades av Sixtus IV år 1477, då marknadsplatsen flyttades hit från Kapitolium.

Mitt på piazzans ena långsida står Sant’Agnese, en kyrka byggd till den heliga Agnes som dog martyrdöden på stadion år 305. Kyrkan från mitten av 1600-talet är ritad av Girolamo och Carlo Rainaldi, fasaden emellertid av Borromini. Den är förvånansvärt liten inuti, men med ett vackert ljus som är skonsamt för ögonen varma sommardagar. Den heliga Agnes’ huvud förvaras som relik i ett av kapellen, liksom S. Francesca Romanas dopfunt.

Framför kyrkan finns Berninis De fyra flodernas fontän (Fontana dei quattro Fiumi) från 1651. Den magnifika anläggningen symboliserar Donau, Nilen, Ganges och Rio de la Plata. Högst upp på obelisken sitter en duva, vilken är en symbol, i det här fallet, för familjen Pamphilj, vars palats ligger i det sydvästra hörnet av piazzan (numera Brasiliens ambassad; för övrigt med en takdekor som Tessin d.y. tog som förebild för Karl XI:s galleri på Drottningholm).

De andra fontänerna på torget heter Fontana del Nettuno (Neptunusfontänen) i norr och Fontana del Moro (Morens fontän) i söder. Båda är från senare halvan av 1500-talet, men den norra fick inga skulpturer förrän år 1878. Intressant nog kom inte skulpturen av moren på plats förrän år 1653, så dessförinnan tör den södra fontänen ha haft ett annat namn. Skulpturen är för övrigt av Bernini.

Apropå fontäner började man på slutet av 1600-talet att täppa igen dessa på lördagar, så att torget vattenfylldes. Sedan körde man runt där med häst och vagn och svalkade sig. Detta sker inte nuförtiden.

Den norra, rundade änden av torget revs på 1930-talet när man reglerade gator i området, men efter protester byggde man upp husen igen. På norrsidan ser de däremot moderna ut. Man har grävt ut resterna av stadion därunder och från piazza Tor Sanguigna kan man kika ner på gamla murar. Den antika marknivån låg åtta meter under dagens!

Piazza di Pasquino

Gå ut längst ned på piazza Navona och åt höger. Du kommer ut på piazza di Pasquino. (Se upp för bilar!) Du skall lägga märke till den lilla statyn i hörnet. (Bakom den står f.ö. Palazzo Braschi.) På statyn klistrar romarna upp lappar med samhällskritiska budskap, så kallade paskiller. Statyn är i sig intressant – den är ett fragment av ett grekiskt original från c:a 230 f. Kr.! Den upphittades som fyllning i gatan och är tämligen illa åtgången. Den föreställer kung Menelaos med Patroklos’ döda kropp, och sattes upp på platsen av palatsets hyresgäst, kardinal Carafa, år 1501. Traditionen att klistra upp anonyma satiriska verser på den går tillbaka till det tidiga 1500-talet.

Fortsätt på den intressanta via del Governo Vecchio fram till

Piazza dell’Orologio

Man lägger framförallt märke till det stora klocktornet ritat av Borromini, 1647 – 1649. Det är en del av oratorianernas byggnadskomplex. Fortsätt ner längs med denna byggnad ut till corso Vittorio Emanuele. Du kommer nu ut på en öppen plats med huvudfasaden på oratorianernas byggnad till vänster och till höger

Chiesa Nuova (Santa Maria in Vallicella)

vilket betyder Nya Kyrkan. Den är byggd i slutet av 1500-talet och hör till oratorianerna, som grundades av San Filippo Neri omkring år 1550. Han dog 1595 och hann inte se den nya kyrkan färdigbyggd. I hans väckelserörelse ingår dagliga andakter, s.k. oratorier, där också musik användes – därav ordet oratorium.

Kyrkan är rik på konst. Altartavlorna i sidokapellen skildrar Madonnans mysterier. I andra kapellet till höger finns Caravaggios målning av Kristi gravläggning (1602 – 1604).

Huvudaltarets altartavla är målad av Rubens (1606 – 08). På sidorna ses tidigkristna martyrer, vars reliker förvarats i kyrkan; i mitten ser man Madonnan omgiven av änglaskaror. Denna målning tjänar som inramning åt en undergörande Mariabild, som finns bakom den ovala panelen med Madonnan – denna kan fällas ner så att Mariabilden bakom kommer i dagen!

Fontänen på torget framför kyrkan stod tidigare på Campo dei Fiori (se nedan), men flyttades år 1889 då man där satte upp en staty över Giordano Bruno. På piazzan vid kyrkan hamnade den dock först år 1924. Underdelen av den är från 1590-talet och gjord av Giacomo della Porta, medan överdelen, ett lock, är från 1622. Locket får fontänen att se ut som en terrin (det sattes dit för att hindra att det kom smuts frpn grönsaksmarknaden på Campo dei Fiori i vattnet), och fontänen kallas också la fontana della Terrina.

San Giovanni dei Fiorentini

Från Chiesa Nuova fortsätter du upp längs med corso Vittorio Emanuele till Tiberkröken. Vid den öppna platsen med busshållplatser viker du av åt vänster och tar dig ner för trappan och fram till den stora kyrkan i fonden.

San Giovanni dei Fiorentini är den florentinska församlingens kyrka, och byggdes i början på 1500-talet sedan en äldre och mindre kyrka på samma plats revs när via Giulia anlades. Många kända arkitekter har arbetat på kyrkan – Rafael, Peruzzi, Sangallo, Pirro Ligorio, Michelangelo, Giacomo della Porta, Carlo Maderno – innan den blev klar efter närapå hundra år. Fasaden blev inte klar förrän på 1730-talet.

via Giulia – via dei Banchi Vecchi – via Monserrato

Turen går nu först längs med via Giulia. Gatan är Roms första raksträcka i modern tid och planlades av Bramante i början av 1500-talet, samtidigt som en liknande vägsträcka på andra sidan Tibern (via della Lungara). Sitt namn har den fått av påven Julius II (på italienska Giulio), som beställde gatorna. Påven tänkte att en rad viktiga byggnader skulle ligga längs med gatan, bl.a. ett domstolspalats som aldrig blev klart; man kan se väldiga grundmurar till det utmed gatan, murar som har byggts på med betydligt småskaligare hus senare.

Om du vill kan du gå upp ett kvarter åt vänster och istället följa den krokiga via dei Banchi Vecchi, som har en del småbutiker, bl.a. en prylshop av Tiimarityp och en homosexuell bokhandel, och lite senare via di Monserrato. (Dessa gator följer stråket för den gamla via Peregrinorum, pilgrimernas väg, som ledde (och leder) fram till ponte Sant’Angelo och vidare till Vatikanen.) Jag rekommenderar denna väg då via Giulia kan bli lite enformig. Via di Monserrato leder dessutom fram till piazza Farnese, och det är dit du är på väg.

Piazza Farnese – Palazzo Farnese

Piazzan domineras av det stora palatset, som nu är Frankrikes ambassad. Fasaden är nyligen rentvättad. Palatset började byggas år 1515, på platsen för ett äldre palats som kardinalen Alessandro Farnese köpte i slutet av 1400-talet. Efter att han valts till påve (Paulus III) gjordes byggnaden ännu större. Arkitekt var Antonio da Sangallo d.y. Det har en innergård och på baksidan en trädgård mellan två flyglar. Från början fanns inget torg framför palatset, men påven kunde naturligtvis låta riva hus för att låta palatset framträda bättre. Man tog också upp gatan som leder fram till torget mitt framför byggnaden. Byggnaden till höger om palatset flyttades dessutom bakåt några meter.

När Sangallo dog 1546 var tre våningar klara, och Michelangelo tog över bygget. Lägg märke till frisen högst upp, gjord av Michelangelo. Senare fick Vignola och Giacomo della Porta ansvaret för projektet, som var klart 1589.

Om du besöker piazzan på kvällstid, titta in i de stora fönstren på palatset, om det lyser därinne, så kan du få en glimt av de magnifika takmålningarna.

Nämnas kan att drottning Christina bodde några månader i palatset.

Fontänerna på torget är badkar från Caracallas termer och alltså antika.

Birgittakyrkan

Till höger om palatset ligger Birgittahuset, där den Heliga Birgitta bodde och dog. Hennes rum finns bevarade men annars är mycket ombyggt. Man kommer in i Birgittasystrarnas kyrka från torget. Fönstret i koret vetter in mot det rum där Birgitta dog. Svenska Kyrkan i Rom har gudstjänster i kyrkans krypta.

via Giulia

Gå ner bakom Farnesepalatset och du kommer ut på via Giulia igen. Från Farnesepalatset går en bro över vägsträckningen, väl värd att se. Man kan också snegla in genom grindarna till Franska ambassadens trädgård. Vår tur går dock tillbaka till piazza Farnese och därifrån vidare till

Campo dei Fiori (äldre namn: Campo de’ Fiori)

Namnet betyder ”Blomsterfältet”, och här är ofta grönsaksmarknad. På torget står Giordano Bruno staty på den plats där han brändes till döds år 1600. Tidigare gick den öppna platsen ända ned till Tibern, men man har byggt olika palats däremellan.

Gå nu upp till det nordöstra hörnet av torget och ut på nästa lilla plats. Fortsätt norrut till ytterligare ett litet torg, som heter piazza del Paradiso. Minns jag rätt finns där en tvål- och pappershandel. Strunta i den och fortsätt åt höger (om du inte har hittat restaurangen dessförinnan). Du kommer ut på en lite bredare passage med några restauranger och en massa parkerade fordon. Den stora byggnaden framför dig är

Sant’Andrea della Valle

som är en kyrka med ett konvent som tillhör theatinerna. Kyrkan började byggas år 1591, och är vigd åt Sankt Sebastian och aposteln Andreas (Andrea på italienska). Det är en av Roms största och pampigaste kyrkor (vilket inte vill säga lite). Kupolen är Roms största efter Peterskyrkans kupol. Flera arkitekter har arbetat på den (Olivieri, Maderno, Borromini (kapitälen på lanterninen), Carlo Rainaldi (fasaden)). Kupolen kom på plats år 1622 och fasaden var klar år 1665. Freskerna i långhusets tunnvalv tillkom så sent som 1905!

Kupolens insida är dekorerad av Lanfranco (1625 – 1628) och ger sken av en himmel som öppnar sig. Pendentiven under kupolen har målningar av Domenichino föreställande evangelisterna, från ungefär samma tid. Målningarna i koret är också av Domenichino och föreställer scener ur aposteln Andreas’ liv.

Kyrkan är känd även för att första akten i operan Tosca med musik av Puccini utspelar sig där. Andra akten utspelar sig i Palazzo Farnese och tredje uppe på taket av Castel Sant’Angelo, där du ännu inte varit om denna rundtur på Marsfältet är det första du ser av staden..

Efter kyrkobesöket går du tillbaka där du kom ifrån, och följer den breda gatan längs med kyrkan in på den smala passagen tills du kommer in på något som liknar en innergård.

Pompejusteatern

Som du ser är den stora husväggen svängd. Detta beror på att byggnaden är uppförd på murarna efter en antik romersk teater, vars namn står i rubriken till detta stycke. Teatern byggdes år 52 f.Kr. Delar av dess gamla scen ligger nu under theatinerkonventet.

Palazzo della Cancelleria

Leta dig tillbaka till Sant’Andrea della Valle och följ sedan corso Vittorio Emanuele tre kvarter västerut, tills du kommer till en öppen plats med ett stort palats, eller leta dig fram bland gränderna tills du kommer fram till den öppna platsen. (Du kan gå via Campo dei Fiori, men det är en liten omväg.) Hursomhelst, du skall hitta ett stort palats klätt i vit sten.

Detta ”kanslipalats” är en del av Vatikanstaten med exterritorialrätt, vilket alltså innebär att om man kliver in på dess gård har man lämnat Italien och hamnat i Vatikanstaten! Vilket är tillräckligt rolig anledning att kliva in på gården – byggnaden är emellertid i sig mycket vacker och förtjänar naturligtvis även för detta ett besök. Det smyger runt en hel del präster, vakter och andra i palatset, och ser de ut som om de inte vill släppa in en på gården tycker jag man gör bäst i att inte gå in. Annars är det oftast bara att kliva in genom porten (den vänstra på huvudfasaden mot piazzan) och ut på gården. (Men försök inte komma längre in i byggnaden.)

Palatset uppfördes åren 1495 – 1515 för en släkting till påven Sixtus IV, en kardinal Raffaele Riario, som emellertid gick i landsflykt år 1517 efter att ha varit inblandad i en komplott mot påven Leo X. Palatset övergick då till att bli påvligt kansli (cancelleria).

Huvudfasaden är klädd i travertin som är hämtad från Forum Romanum- och Colosseum-området (således förstörda delar av antika monument). Kortilens (innergårdens) kolonner är också antika och hämtade bl.a. från Diocletianus’ termer (se avsnittet om Santa Maria degli Angeli!), dock med nyhuggna baser och kapitäl i toskansk stil. Man vet inte exakt vem arkitekten var; det talas bl.a. om Bramante, som dock inte kom till Rom förrän år 1498. Man vet att Andrea Bregno har gjort skulpturarbeten på hörnet mot Campo dei Fiori. Troligen var det ett helt arbetslag av planerare.

Huvudfasadens högra port leder in i kyrkan San Lorenzo in Damaso, som således är inbyggd i palatset. Redan i antiken fanns en kyrka på platsen för palatset, en kyrka som restaurerades redan på 300-talet! Detta ombesörjdes av påven Damasus, vars namn alltså lever kvar i kyrkan. Denna tidiga kyrka låg ungefär där palatsets innergård nu finns, och ersattes av den nya kyrkan medan man byggde palatset. Man tror att Bramante kan vara arkitekten. Lokalen är uppbyggd efter det gyllene snittet, vilket denne arkitekt hade en förkärlek för. Från början kom allt ljus in i kyrkan via ett fönster över koret, men kardinal Barberini lät 1640 Bernini öppna de nuvarande fönstren. Under den franska ockupationen år 1792 användes kyrkan som stall, varefter kyrkan fick restaureras. Den är också restaurerad 1868 – 1882 då den bl.a. fick ett nytt innertak.

Är huvudingången till kyrkan stängd, kan man ofta ta sig in i den via en port på corso Vittorio Emanuele. Ytterligare ett tips: tiggaren vid huvudingången kan vara något talträngd.

Efter besöket vid palazzo della Cancelleria, gå en bit på via del Pellegrino (pilgrimsgatan)[2]. En portöppning i kvarteret bredvid palazzo della Cancelleria leder in på en innergård, som omges av medeltida hus. Portgången är i själva verket en gammal gatstump, och man kan se hur århundraden av slitage har slipat ned hörnet på en marmorkarm i portgången. En svårfunnen miljö som är väl värd ett besök.

Längre ner på gatan finns några antikvariat samt en butik där de säljer mattor, julgranskulor och liknande. Julgranskuleförsäljaren har varit i Sverige och tyckte att det var kallt.

Gå tillbaka till piazza Farnese (ja, det blir lite rörigt men det är det värt), och fortsätt där på via di Monserrato (gatan till vänster om palatset). Du kommer ut på ett litet torg, och hittar där

Palazzo Spada (palazzo Capodiferro-Spada)

Byggnaden, som började uppföras år 1549 på uppdrag av kardinal Girolamo Capodiferro, känns lätt igen genom sin stuckaturrika fasad, som bl.a. föreställer hjältar och kejsare i det antika Rom. Innergårdens väggar är likaså stuckdekorerade, med antika gudar. Man kan gå in genom porten och in på gården gratis. Gör det!

Palatset byggdes om efter att det bytt ägare år 1632 (kardinal Bernardino Spada). På palatsets inre gård byggde Borromini år 1653 ett berömt skenperspektiv i form av en pelargång som ser ut att vara mycket längre än vad den är. Man ser denna anläggning från den första gården genom en glasruta till vänster. Vill man se perspektivet på närmre håll går man tvärs över den första gården, ut på en bakgård och till vänster, där ingången till Galleria Spada finns (palatset hyser en konstsamling i ett antal salar, och i entréavgiften ingår då förutom museet även ett besök på innergården med skenperspektivet). Är man inte stor konstentusiast tycker jag man kan avstå från detta besök om man inte har så mycket tid på sig.

Vi skall nu snart avsluta vår rundtur på Marsfältet. Dags för en kaffepaus? Leta dig fram till via Arenula. Du kan helt enkelt gå österut, eller sicksacka bland gränderna tills du kommer ut till en bred och livligt trafikerad väg. Leta dig norrut till en öppen plats med en stor grop i mitten.

Largo Torre Argentina

På denna plats har man hittat rester av mycket gamla tempel, det äldsta från 300 f.Kr., och det yngsta från 100 f.Kr. Templet längst åt norr har använts som kyrka på 800-talet och senare, vilket det syns rester av. Man hade egentligen tänkt bygga ett nytt hus där, men det gick ju inte. Resultatet blev den öppna platsen. Man får inte besöka utgrävningsområdet, men om man inte är allergisk mot katter kan man kliva ner i ena hörnet (det sydvästra) till en organisation som tar hand om hemlösa katter, som folk helt hjärtlöst slänger ner bland ruinerna. Organisationen är inte helt laglig men gör ett viktigt arbete. De vill gärna ha pengar, bara så du vet.

Tornet och portiken bredvid tempelruinerna är från 1100-talet.

Vill man veta mer om Rom i antiken kan man besöka museet Crypta Balbi, som ligger i närheten på via delle Botteghe oscure. Museet innehåller arkeologiska fynd från trakten och man får titta på rester av gamla byggnader. En av guiderna ser ut att ha försökt dränka sig i mascara och låter som om hon ångrar att hon inte lyckades, och det luktar mögel, men det är inte helt ointressant som museum sett.

Vid largo Torre Argentina ligger en vit teaterbyggnad, från 1730-talet. Jag vet inte så mycket om den, men den ligger ovanpå den plats där Julius Caesar blev mördad den 15 mars år 44 f.Kr. Kan vara spännande att veta! Platsen ingick då i den stora portik som fanns i anslutning till Pompejusteatern. Senatens byggnad var just då under reparation, varför politikerna höll till i teatern.

Till sist: platsens namn. Det har inget med Argentina att göra, utan kommer sig av att ett hus i närheten en gång i tiden beboddes av en man från Strasbourg – som på latin heter Argentoratum. Mannen hette Johan Burckard och var påvens ceremonimästare. Hans hus återfördes till 1400-talsutseendet år 1931 och finns på via del Monte di Farina (Mjölbergsvägen).

Cafffè Tre F

Detta café vid Largo Argentina anses också vara ett av Roms bästa – så bra att det stavar kaffe med tre F! Toaletten ligger längst in till vänster och dörren kan vara svår att låsa, så var försiktig.

Nu lugnar du förslagsvis ner dig. Det finns massor kvar att se. En bra bokhandel ligger alldeles i närheten. Är du hungrig finns il Delfino, en slags självservering, i närheten. Den är jättedyr. Orkar du gå tillbaka till corso Rinascimento (bredvid piazza Navona) finns där en bra pizzeria. Du har McDonalds och en rad restauranger kring Pantheon, ta den raka gatan rätt upp från largo Torre Argentina. Programmet fortsätter sedan med några kyrkor, lite nationalism och kanske något shopping.

il Gesù

Jesuiternas stora kyrka i är Chiesa del Gesù (Jesuskyrkan), som ligger intill den hårt trafikerade via del Plebiscito. Hela kvarteret hör till jesuiterna och var en gång deras högkvarter (sedan 1920-talet håller de till närmare Vatikanen). Kyrkan började byggas år 1568 och blev i sin grundform klar på 1580-talet. Arkitekt var Vignola; Giacomo della Porta fick dock utforma fasaden, som stod klar år 1583. Planlösningen med ett kors inskrivet i en rektangel, utan sidoskepp men med kapell på långskeppets sidor, har blivit stilbildande för en rad kyrkor från samma tid, som religionshistoriskt kännetecknas av Motreformationen (Katolska kyrkans reak-tion på Reformationen). Tanken är en rationellt anlagd lokal, med långhus för predikan och kor för mässfirande, med möjlighet till flera mässor samtidigt i kapellen.

Jesuiterna ville ha en asketisk interiör, något som förändrades på slutet av 1600-talet då bl.a. valven målades. Långhusets takvalv stod klart 1679 och är en allegori över Jesu namn, med det grekiska monogrammet IHS väl synligt. Valvet tycks öppna sig mot himlen medan änglaskaror tränger ned i kyrkan – lägg märke till hur de nedersta molnen kastar skugga i valvet och att de målade änglarna övergår i tredimensionella skulpturer!

På 1840-talet kläddes korabsiden in i marmor. Väggarna i långhuset var ursprungligen ljust putsade, men kläddes in i marmor och förgylldes år 1858, för att fira jesuitordens återupprättande (den hade upplösts på slutet av 1700-talet).

Missa inte kapellet i norra korsarmen med världens största bit av lapis lazuli i form av ett klot!

il Vittoriano – och lite om sten i Rom

Detta monument över Italiens enande, ofta liknat vid en gräddtårta eller en skrivmaskin, påbörjades år 1885 som ett nationalmonument för den nya huvudstaden (Rom blev Italiens huvudstad 1870 efter att ha föregåtts av Turin och Florens), och avslutades år 1911. Skulpturerna och hela monumentet, som är uppkallat efter Italiens förste kung, Viktor Emanuel II, är en hyllning till den italienska nationen. Fontänerna symboliserar Adriatiska och Tyrrhenska haven. Vid trappan upp till Fosterlandets altare finns statyer representerande Tanken och Handlingen, och högre upp finns Styrkan och Samförståndet (till höger) och Offerviljan och Rättvisan (till vänster). Nedanför Viktor Emanuels gigantiska ryttarstaty finns en relief som föreställer Arbetets och Fosterlandskärlekens triumf. Högst upp finns statyer över Italiens provinser. Apropå ryttarstatyn påstås det att den skall vara så stor att man skall ha hållit en middag inuti hästkroppen när den var färdiggjuten. Se non è vero, è ben trovato! (Detta italienska ordspråk betyder ”Är det inte sant är det bra påhittat” och känns ganska sympatiskt för en värmlänning, tycker jag.)

Monumentet växte större under arbetets gång, och har slukat äldre byggnader som fick rivas, t.ex. ett medeltida Franciskanerkloster intill kyrkan Santa Maria in Aracoeli uppe på Kapitolium, och ett påvepalats som tillhört Paulus III. Man rev också bostadskvarter för att bereda plats åt piazza Venezia framför monumentet. Palazzo Venezias hängande trädgård från 1400-talet, il Palazzetto, flyttades från området för piazzan och finns nu i anslutning till palatset längre västerut, tyvärr ombyggt till kontor med FN-anknytning. När man rev intill Kapitolium, något Mussolini fortsatte med på 1930-talet, hittade man dock lämningar av ett antikt bostadshus, som man kan beskåda intill trappan upp till Santa Maria in Aracoeli.

Uppifrån Viktor Emanuel-monumentet har man en fin utsikt över de omgivande delarna av Rom. Inträdet är gratis och man får även komma in i museerna inne i byggnaden. Uppe på terrassen på baksidan finns ett café. Om man vill kan man leta sig fram till Kapitolium den vägen.

Byggnaden har fått mycket kritik, men samtidigt kan man tänka sig att det var i ungefär den stilen många av det antika Roms monumentalbyggnader förmodligen var byggda. Tråkigt nog har man använt kritvit carraramarmor och inte romersk travertin som är skonsammare för ögat. (Det påstås att ministern ansvarig för bygget var just från Carrara…) Travertin är för övrigt ett ord värt att lägga på minnet. Det är den gråvita sten som många av Roms fasader innehåller. Den känns igen på sina karakteristiska håligheter som ger den ett mer levande intryck. Jag tycker att det är vacker men det är en smaksak med affektiva konnotationer.

Kejsarfora

Ett antal kejsare (samt Julius Caesar som faktiskt aldrig blev kejsare men som genom sitt namn har gett upphov till själva ordet kejsare) lät anlägga nya torg norr om Forum Romanum. Dessa kallas kejsarfora (ett forum, flera fora). Caesars forum, som var det första, användes till affärslokaler, men vid de övriga fanns det domstolar, lokaler för förvaltning, statliga angelägenheter o.s.v., saker som inte längre fick plats på Forum Romanum. I anslutning till Trajanus’ forum fanns dok en stor handelsanläggning i flera våningar, som ofta brukar kallas för Mercati Traianei, på svenska Trajanus’ varuhus.

Under århundradena samlades annan bebyggelse på torgen. Denna togs bort på 1930-talet. Tyvärr lät Mussolini dra fram en paradgata tvärs över torgområdet, vilket gör att man inte har kunnat gräva ut allting. Gatan är en viktig pulsåder i dagens hårt biltäta Rom, men på senare år har man ändå lyckats nagga den i kanten och frilagt ytterligare några delar av de gamla torgen.

Jag beskriver i korthet de olika torgen i den ordning de byggdes.

Caesars forum (1)

Torget började byggas år 51 f.Kr. i anslutning till den nybyggda Curian (2) och fullbordades år 29 f.Kr. av Augustus, den förste romerske kejsaren. Det bestod av en rektangulär plats med en omgärdande portik med dubbla kolonnrader. I ena änden fanns ett tempel till Venus Genetrix (ungefär Venus Föderskan) – Julius Caesars släkt ansåg sig härstamma från Venus. På långsidan mot Kapitolium fanns affärslokaler.

Augustus’ forum (3) var också en öppen plats med portiker på sidorna och med ett tempel längst bort, tillägnat Mars Ultor (Mars Hämnaren). Detta med hämnd har att göra med Augustus’ seger vid Filippi år 42 f.Kr., då Caesars mördare dog. Anläggningen är från år 2 f.Kr. I templet fanns statyer av Mars, Venus och Minerva, och runtom torget fanns andra statyer av romerska hjältar. Man fortsatte att ställa upp nya hjältestatyer fram till Trajanus’ tid.

Bakom templet fanns en hög mur, som ännu finns kvar och som kan ses från gatan bakom. Det är ganska speciella omgivningar så tag gärna en promenad dit! Malteserriddarna har en anläggning i trakten med en kyrka och ett torn.

Forum Pacis (4), Fredstorget, anlades av Vespasianus år 75 e.Kr. efter segern i Palestina. Det var en kvadratisk plats med en portik runtom och salar längs östsidan. I en av dem är nu kyrkan Santi Cosma e Damiano inrymd (se kapitlet om Forum Romanum!). På vad som nu är kyrkans yttervägg satt en gång en marmorkarta över Rom från tidigt 200-tal. Delar av den har återfunnits och ger en god bild över hur den gamla staden såg ut. Den kallades Forma Urbis (”stadens form”).

Nervas forum (5) invigdes år 97 e.Kr. av Nerva, men började anläggas av föregångaren Domitianus. Det var en monumentalisering av den del av Argiletum som gick mellan Forum Pacis och Caesars och Augustus’ fora; Argiletum var namnet på en av Roms huvudgator och var starkt trafikerad. Därför kom Nervas forum även att kallas för Forum transitorium, ”genomgångstorget”. Man kan se slitspår i stenläggningen efter trafiken. Torget hade portar ut mot de andra torgen och i ena änden ett Minervatempel, vars podium finns kvar (kolonnerna stod kvar till 1600-talet). Ett par kolonner från långsidan i närheten av templet finns kvar med en bit av mur ovanför. De går under benämningen Le colonnacce, ”kolonnrackarna”. Tills man undanröjde senare bebyggelse i området utgjorde de fasad till ett litet bageri.

I närheten av Curian har man nyligen hittat ett par hus från 800-talet med portiker, byggda direkt på stenläggningen till det gamla torget.

Trajanus’ forum (6), från åren 107 – 113 e.Kr., är det största av alla, och för att få plats med det schaktade man bort en utlöpare av Kvirinalen som förband kullen med Kapitolium. Den skall ha varit lika hög som Trajanuskolonnen (7) som än idag står kvar. Den är ungefär 40 meter hög och är dekorerad med en relief i spiral som skildrar Trajanus’ fälttåg mot dakerna, i nuvarande Rumänien. I kolonnbasen bisattes urnan med kejsarens aska.

Intill kolonnen fanns två bibliotek (8 och 9), ett latinskt och ett grekiskt. Därintill stod Basilica Ulpia, 175×50 meter. Man har rest upp en del av dess granitkolonner. På andra sidan kolonnen trodde man tills nyligen att det stod ett tempel (markerat på kartan), men nya undersökningar visar att de gamla teorierna troligen var fel, och nu vet man inte riktigt hur denna del av anläggningen såg ut. Vidare innehöll anläggningen en stor öppen plats med en ryttarstaty av kejsaren.

På Kvirinalens höjder terrasserade man fram de s.k. Trajanus’ saluhallar, eller Trajanus’ varuhus. (10) Nere på torgnivån finns en rad med butiker, och sammalunda en våning högre upp, där butikerna var vända mot den svängda gata som fått namnet via Biberatica (namnet har biber, dryck, att göra och talar väl sitt tydliga språk om vad för slags affärslokaler som fanns i trakten). Ytterligare en våning högre upp finns en hall omgiven av butiker. Anläggningen är mycket intressant och kan besökas från via Nazionale.

via Nazionale – Santa Maria degli Angeli

Den pigga resenären gör nu en ordentlig avstickare norrut längs med via Nazionale, där det finns möjligheter till shopping (kläder, väskor, musik, böcker) och intagande av mat (några caféer med smörgåsar och ett McDonalds). Den mindre piggare kan fortsätta efter kejsarfora till Kapitolium och därefter ett digert program på Forum Romanum med omgivningar (fortsätt till rubriken ”Nära Colosseum”).

Via Nazionale anlades på 1800-talet, och förbinder järnvägsstationen från 1860-talet (senare ersatt av en Mussolini-lada) med stadens centrum. Den är dragen i dalgången mellan Kvirinalen och Viminalen. Den backiga terrängen har nivellerats längs med gatan (vilket gjort att den antika kyrkan San Vitale hamnat nere i en grop bredvid gatan som just där höjts). I den södra änden kunde man dock inte dra ut gatan ända ner till kejsarfora, så där svänger trafiken av och tar en krokig väg ner till piazza Venezia. Den trevligaste vägen upp på via Nazionale är via de gamla trappgränderna bakom Santissimo Nome di Maria.

Längs med gatan finns bl.a. Banca d’Italias palats från sent 1800-tal, ritad av Gaetano Koch, och lite längre upp Palazzo delle Esposizioni (Utställningspalatset) i vit sten. Det är byggt 1883 av Pio Piacentini och tycks ständigt vara stängt för reparation. Bredvid detta ligger San Vitale från 400-talet, ombyggd år 1475. Den har målningar föreställande martyrier – mycket lidande, således. Du kan också hålla utkik efter en randig kyrka som inte ser särskilt romersk ut; det är San Paolo entro le mura (Saint-Paul-within-the-Walls (d.v.s. inannför stadsmurarna; det finns en betydligt äldre San Paolo utanför murarna också)), en av Roms anglikanska kyrkor (den andra finns på via del Babuino i närheten av Spanska trappan). Den på via Nazionale är amerikansk, den på Marsfältet brittisk. Kyrkan är byggd på 1870-talet. Bronsportarna är ungefär hundra år yngre.

Via Nazionale slutar i piazza della Repubblica, en halvcirkelformad plats med mycket trafik och en fontän av Marco Rutelli från år 1901. De nakna najaderna gjorde skandal när fontänen var ny. Piazzans halvcirkelform följer yttermuren av Diocletianus’ termer; rester av badanläggningen syns på bortanför torget, framförallt i form av kyrkan Santa Maria degli Angeli. Ett besök rekommenderas mycket varmt!

Diocletianus’ termer uppfördes åren 298 – 305 e.Kr. och kunde ta emot 3000 besökare. De var 370×320 meter och förutom bad i olika temperaturer fanns det gymnastiklokaler, bibliotek, butiker… P.g.a. brist på vatten användes baden bara i ett hundratal år, och lokalerna har sedan använts bl.a. som ridhus. Redan på 400-talet fanns det också ett kapell på området.

De centrala delarna av anläggningen hade taket kvar ännu på 1500-talet, och på 1560-talet började man göra om dem till kyrkan Santa Maria degli Angeli, under Michelangelos ledning. Den stora delen av kyrkan var från början kallbadhus, och man tror att det har varit bassänger där sidokapellen nu är, liksom i koret.

Kryssvalven (taket) är antika, liksom de åtta granitkolonner som bär upp dem. Andra pelare är däremot nya, från 1750, och inte äkta sten utan målade. Fönstren gjordes också om i barockstil inför Jubelåret 1750.

De stora altartavlorna har tidigare suttit i Peterskyrkan, där de ersattes av mosaiker.

Genom en dörröppning i norra (vänstra) tvärskeppet kommer man in i den gamla sakristian, och därifrån tar man sig vidare ut på en gård, där man kan se de gamla murarna med rester av skulpturnischer och marmordekorationer.

I närheten finns en rund kyrka som heter San Bernardo alle Terme. Den är inrymd i hörntornet i muren som omgärdade badanläggningen. Ett liknande torn finns kvar även österut (vid via Viminale). Ta en titt på kartan så får du en uppfattning om hur stor anläggningen var!

Santa Maria Maggiore

En bit söderut (sicksacka genom kvarteren eller försök hitta via Torino) ligger Santa Maria Maggiore, som brukar höra till obligatorierna vid ett Rombesök. Stadsdelen är inte så trevlig, i synnerhet inte norrut mot järnvägsstationen, men kyrkan är synnerligen sevärd. För den som tröttnar på sevärdheter finns ett café på hörnet sydost om kyrkan och åt nordost ett Upim-varuhus med halvbilliga kläder.

Enligt legenden skall kyrkan – världens största Mariakyrka – ha grundats efter att påven Liberius drömt att Madonnan uppmanat honom att bygga en kyrka på den plats där det hade snöat under natten. Mycket riktigt hade det snöat på Eskvilinen – trots att det var i augusti! – och kyrkan blev byggd. Varje år den 5 augusti låter man vita blomblad snöa ner över församlingen som minne av detta.

Vad man vet är att Santa Maria Maggiore grundades efter konciliet i Efesos år 431, där Maria förklarats som gudaföderska. Bland basilikans skatter finns reliken av Krubban från Betlehem och den Mariabild, som skall vara målad av evangelisten Lukas och som påven Gregorius den Store år 590 skall ha fört i procession förbi Castel Sant’Angelo och då sett ärkeängeln Gabriel (se kapitlet om Castel Sant’Angelo!). Långhuset stod klart år 440 och har delvis bevarat sitt utseende. Mosaikerna under fönstren och på triumfbågen är kvar från den tiden. På längväggarna skildrar mosaikerna scener ur Gamla Testamentet, och på triumfbågen handlar motiven om Kristi frälsargärning.

Marmorgolvet är från år 1150, och tvärskepp och absid från senare delen av 1200-talet. Absidmosaiken föreställer Marie kröning och är gjord av Jacopo Torriti. Den följs av andra scener ur Marie liv.

Kassettaket är från år 1492 och guldet till förgyllningen kommer från det då nyupptäckta Amerika. I mitten av 1700-talet sattes det nuvarande ciboriet över huvudaltaret upp; det confessio som finns framför det tillkom på 1800-talet. Under altaret har man placerat Krubb-reliken. Statyn av påven Pius IX, som lät bygga detta confessio, sattes dit omkring 1930.

Det stora kapellet till höger är Cappella Sistina, uppfört av Sixtus V åren 1585 – 1589, med Domenico Fontana som arkitekt. Det är ett gravkapell för påven men innehåller också olika reliker.

Mittemot ligger Cappella Paolina från 1606 – 15. Arkitekt var Flaminio Ponzio och uppdragsgivare Paulus V. Även detta kapell är både gravkapell och relikgömma. Över dess altare finns den tidigare nämnda Mariabilden.

Kyrkans huvudfasad är från mitten av 1700-talet, av Ferdinando Fuga. Den gamla fasaden med Filippo Rusutis mosaik från omkring år 1300 finns kvar bakom och kan ses på kvällstid då den är belyst.

Kolonnen framför kyrkan kommer från Konstantins basilika och ställdes där år 1613. Mariastatyn på dess topp kom dit år 1854.

Santa Prassede

Denna kyrka strax söder om Santa Maria Maggiore är en av Roms tidiga kyrkor, omtalad redan på 400-talet. Den nuvarande kyrkan uppfördes dock på 800-talet av påven Paschalis I. Ingången ligger nu från via Santa Prassede, men inifrån kyrkan kan man komma ut på förgården och kika på den trappa som i en medeltida portal, kallad protiron, ursprungligen ledde in till kyrkan från via San Martino ai Monti. Husen kring förgården är från 1700-talet, men den hörstammar troligen från ett antikt atrium, och man kan se spår av en kolonnad i väggarna.

Kyrkan är byggd av material från antika byggnader. Ombyggnader har gjorts på 1730-talet, bl.a. altaret med ciboriet, men de ursprungliga mosaikerna finns kvar, föreställande det himmelska Jerusalem, med Kristus, Maria, Johannes, de tolvapostlarna och systrarna Prassede och Pudentiana, som dog martyrdöden under det första århundradet e.Kr. (Pudentiana har en egen kyrka längre norrut, också värd ett besök; den ingår dock inte i denna guidebok.) Grupper av saliga anländer från höger och vänster och nedanför dem skaror av martyrer med kronor och palmkvistar. De nedre delarna av mosaiken förstördes tyvärr på 1560-talet då kardinalen Carlo Borromeo lät bygga väggnischer för förvaring av reliker och balkonger där relikerna kunde visas upp.

Kyrkan har en rad gravkapell. Ett enda är bevarat i ursprungligt skick. Det är Santo Zenos kapell, troligen byggt som gravkapell åt Paschalis mor Teodora, som fick vila intill relikerna efter den helige Zeno. Kapellet formligen strålar av guld och brukar dra en hel del turister till sig. Man kan tända en lampa, men försök se det i det naturliga ljus som det är tänkt skall råda där!

Dörren in till kapellet flankeras av antika kolonner och marmorlister, och ovanför den finns en nisch med en gravurna från 200-talet.

Kapellets mosaiker är välbevarade, så när som för öppningar som tagits upp på sidorna. I taket ses fyra änglar som bär upp en rundel med den välsignande Kristus. Symboliskt är Kristus också närvarande i de andra mosaikerna (försök lista ut hur!) och i fönstret, som symboliserar den Korsfäste i egenskap av det gudomliga ljuset.

Till vänster, på väggen, ser man martyrerna Prassede, Pudentiana och Agnes. Vidare finns en framställning av Lammet (Kristus) på en kulle med de fyra Paradisfloderna, med hjortar som dricker liksom det står i Psaltaren. Man ser också Maria omgiven av kvinnliga helgon; figuren med fyrkantig gloria är troligtvis Teodora.

Mittemot finns apostlarna Johannes, Andreas och Jakob och Kristus omgiven av två helgon (man vet inte vilka men det ena bör vara Santo Zeno). I utrymmet på höger sida förvaras den kolonn vid vilken Kristus gisslades. Den fördes till Rom från Konstantinopel år 1233.

Mosaikerna på utsidan av kapellet är också uppdelade i manligt och kvinnligt. Ytterst ses Kristus och apostlarna, i den inre raden Madonnan med barnet och kvinnliga martyrer. Närmast Madonnan ses dock två män, troligen Santo Zeno och hans bror San Valentinus.